Jag och Alan åkte ner till fåglarna efter föräldramötet, det började skymma..

Vi började med att söka från bilen och upp mot fåglarna, raka spåret, inte någon dikesgåning, då hade vi inte hunnit få ut några fåglar innan det var mörkt.
Jag satte alan en bit ifrån burarna, och började med att släppa ut alla fasaner, de har inte mått så bra i buren sista tiden, så vi bestämde att släppa dem och fodra vid buren istället.

Sedan gick jag upp till rapphönsen (Alan satt lugnt och snällt och bara tittade på mig, trots springande/flygande i närheten) och släppte ut 2 av dem, 3 stycken var fortfarande utanför buren så de flög ju oxå iväg.
(Rappisarna verkar må alldeles utmärkt i buren, de har blivit stora och fina med fräsha fjädrar. Men de ska oxå släppas snart)

Jag släppte Alan igen och han flamsade iväg, 100 000 km/h och hopp och studs. Efter ungerfär 72 hundradelar, frös han till mitt i ett språng och tvärställde!! Sällan har jag sett ett så tydligt stånd.
Förklaringen kom strax efter. När jag kom upp bakom honom flög en fågel, skrämd av mig. Jag berömde ändå och bad honom leta vidare. "Visst matte, i 2 cm!" För där satt nästa, som vi fick till en snygg resning på. Han hade alltså kommit in mittimellan dem och visste inte vilken han skulle peka på, därav superfryset ;)

Vi letade vidare i 10-15 minuter och hittade de tre andra under bra former. Sedan var det alldeles för mörkt för att fortsätta, om Alan var mer än 20 m bort så såg  jag honom inte...

-------
Alans hus är klart, idag ska det bara målas och läggas in mys i, och så ska hundgården färdigställas. Skulle kunna tänka mig att han kan vara däri framåt helgen. Fast då behövs det ju inte :)