Det tog inte lång tid det där med att lära sig bära fågel!
Alan har ju som sagt varit tveksam till att apportera duvorna som vi har tränat med, men till sist bestämmt sig för att han vill göra det, om än med viss skepsis.

Igår åkte han och husse ner till våra fåglar och släppte ut några stycken. Alan sökte, fann, ställde.
Fille kom fram, gav avance-signal och Alan reste fågeln.
Fille skjöt, och taadaa, han träffade!! (Med annat gevär, det tidigare, brorsans, var visst inget vidare)
Nu sa han lugn och stilla "apport" och Alan sprang fram, letade upp fågeln, greppade och kom till husse med den!!!!!!

Mattes älskade, älskade fina hund!! Kändes extra bra att kunna ge honom ett nytt stort märgben när han kom hem!

Nästa grej nu är att släppa några nyinförskaffade fasaner, och se hur han sköter dem. De är ju annorlunda i beteende och lukt, men antagligen är de ännu intressantare!

Min lilla puppie, som har blivit en stor och duktig pojke!


Jag ska försöka få med mig kameran ner till fåglarna någon dag och få lite fina bilder på honom in action!